OM MIG
Fotografier från utställningen ”Papiljotter och däremellan…” i Karlskrona konsthall. Bild: Staffan Lindbom Blekinge Läns Tidning
”Jag är ständigt nyfiken på nya sätt att uttrycka mitt formspråk i.
Varför fastna i ett och samma material och arbetsmönster när det finns så mycket kul att upptäcka?”
Om att jobba med lera och leka i jobbet
– Vill du jobba lite med lera kunde Alf, min pappa som var konstnär, fråga. Det var det första som jag fick till mig. Det var inte leka med lera när jag var liten, det var jobba med lera. Och så blev det även om ingen visste det då. Leran var det första och så kom bilden och sen emaljen. Nu tänker jag ständigt på att prova nya material – att se om mitt uttryck är tydligt. Att inte fastna, att upptäcka något nytt.
Om jag ska berätta något om det jag gör – hur en skulptur blir till, en teckning, en emalj? Hur har jag tänkt ut och planerat det, hur länge jag har skissat och mätt?
Jag har jobbat det är sant, men jag har också lekt. Totalt uppfylld av skapande, lösningar, hela huvudet fyllt av bilder. Det sker nu och då, direkt. Planen eller skissen är mycket lös och finns bara i mitt huvud. Om jag ibland tänkte göra en kvinna så ville leran bli en häst. Och ok.
Inspiration och idéer får jag från helt konstiga saker och tankeslingor på en hundpromenad eller i en dröm. Därför blir jag ofta utmanad av offentliga uppdrag, som inte sällan är styrda, om jag behåller linan till min inre fantasi kan det förenas alldeles utmärkt inom ett förutbestämt tema.
Jag är i och med min konst både fysiskt och psykiskt. Det finns inga lediga dagar eller inplanerad semester eller pension. Man jobbar ibland omedvetet, registrerar och funderar och på en väg eller en annan kommer det fram i ens konst. Det blir personligt utan att jag alltid märker det först.
Gestaltningen i stengodsrelief i entrén till Skeppsbron 1 ” Möten, tecken och signaler”, där Länsstyrelsen i Blekinge finns, är egentligen alldeles fylld av personliga meddelande och tecken. Som en dagbok. Temat kopplas till stadens marina arv men likväl till arbetslivet på ett kontor eller privata relationer.
I min konst finns sällan stillasittande det är rörelsen som styr – inte bara skulpturens uttryck, även material kan utmanas i vikt och bärighet. Pausfåglarna är exempel på det. De gjordes till en jurybedömd salong, kom med och hamnade på psykgeriatriken på sjukhuset i Karlskrona. Där står de och är fulla av liv och sprallighet och ser lite galna ut i ett konferensrum.
En moderfågel till dem står på ett ben i Klaipedas stadshus, Litauen som gåva från vänorten Karlskrona.
Skulpturer av hästar, hundar kvinnor – alla har en rörelse i sig vare sig de flyger eller står på ett podie. En stolt häst kanske måste visa tänderna för att kännas lite otämjd. En flygande kvinna kanske behöver vicka på tårna. Inte ens baddräkterna, utsmyckningen i Holjebadet är stilla. Något måste hända annars blir det tråkigt.
Arbetsbild. Montering på Skeppsbron 1 tillsammans med Birger Andersson, Lyckeby Murningsarbeten. Bild: Mattias Mattisson, Sydöstran
”I cook for you but…” Linoleumsnitt 48×30
Karlskrona stads Kulturpris utdelades till Anna Jarnestad i december 2014. Bild: Karlskrona kommun